Predikan, Ekum. Gtjst, Lesjöfors 18/2 -07 - Fastlagssöndagen

Av gammalt är fastlagen de dagar som är avslutning på förfastan. Fastlagen är tre dagar lång. Fastlagssöndagen, blåmåndagen och fettisdagen. Det är kalasdagarna före den långa fastan.

Det här är av gammalt den rätta tiden för fettisdagsbullar eller semlor,

Ordet "fastlag" kommer av ett gammalt ord "fastelavent", alltså kvällen före fastan. Förfastan och fastan omfattar sammanlagt 70 dagar. Den inleds med söndagen Septuagesima "den sjuttionde"

Kärlekens lov kommer här instucken mellan kap. 12 och 14’s undervisning om Andens gåvor. Korintierna la stor vikt vid förmågor, bla. Förmågan att tala många språk eftersom det var en stor handelsstad. Inom församlingen fanns det tydligen en del som förhävde sig över andra genom att rangordna gåvor, egenskaper som gällde i församlingen – Paulus har redan försökt bemöta detta genom att tala om att inte alla kan vara lärare, eller profeter…

Men så avslutar han en undervisning om gåvornas lika värde och betydelse för församlingen med ett till synes helt annat påstående – Sök vinna de gåvor som är störst!

OCH, det fantastiska inträffar att nästan 2000 år senare så uppstår det religiösa riktningar som predikar Guds Ord på ett sådant sätt att Paulus uppmaning ”Sök vinna de gåvor som är störst” plötsligt får stå som ett eget påstående – och så börjar vi också rangordna gåvorna precis som Korintierna gjorde – och det finns undervisning där ute om att alltid sträva efter att nå det profetiska, för det är den högsta gåvan. Eller att försöka nå den apostoliska tjänsten, för den är störst.

Men, när nu Paulus i en enstaka mening, en liten uppmaning, så helt skiljer sig från evangeliernas och Jesu budskap om olika människors lika värde inför Gud, minns bara hur han avfärdar lärjungarnas resonemang om vem som kommer att vara störst i Himmelen… Då måste vi också läsa HELA Paulusordet innan vi gör teologi av denna uppmaning.

För, det visar sig nämligen (och detta har de flesta kyrkor, präster och pastorer insett i alla år, så det är inget nytt från min sida) – att Paulus naturligtvis fortsätter samma resonemang – han fortsätter in i Kärlekens väg, kap. 13, med att plocka ner Koriniternas rangordning av de andliga gåvorna – för han skriver nämligen ”Sök vinna den gåva som är störst, då ska jag visa er en väg som är överlägsen alla andra” – och denna väg är Kärlekens Väg – det är en väg att gå där man inte kan vara uppblåst och självisk. På den vägen är man inte skrytsam, man brusar inte upp och man finner glädje i sanningen och inte i orätten. När Paulus nu alltså uppmanar oss att söka de största gåvorna är han en aning ironisk – för vägen till de största gåvorna är, som vanligt i Bibeln, genom att ödmjuka sig, genom att sätta andra före sig själv, genom att offra sina egna strävanden för att hjälpa andra att bli bättre.

Evangelietexterna idag handlar om när Jesus först börjar tala om att han ska dö i Jerusalem… även om han inte säger det fullt så tydligt. Jesu väg mot Korset startar alltså i kyrkoåret med fastlagssöndagen och temat Kärlekens väg.

Tanken finns alltså här att Kärlekens väg och Jesu väg till Korset på något sätt hör samman… att Jesu väg till korset är en kärlekens väg.

Detta illustreras väl av Paulus ord i 1 Kor. 13:4, Kärleken är tålmodig och god, inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst.

Jesus gjorde ingen stor sak av att han snart skulle besegra själva döden. Han gick inte omkring och skröt om hur han skulle rycka nycklarna till själva dödsriket ur handen på Hin Håle själv. Nej, snarare var han nästan helt tyst om saken – så tyst att många runt omkring honom inte hade förstått vad som skulle ske.

Inte heller tog Jesus till någon form av motstånd, våld eller strid för att försvara sig, sin heder, sin rätt eller sina lärjungar.

Men det var en Kärlekens Väg han gick

Att gå kärlekens väg kostar på – det är ingen mys-pys-väg. – det kan innebära radikala beslut och svåra ställningstaganden – det är en överlåtelsens och hängivenhetens väg. Har du valt kärlekens väg kan du inte bara ibland, när det passar dig, hoppa över diket och gå en stund på den bekväma breda landsvägen strax bredvid. Kärlekens väg är inte bara en väg att gå när det passar – man väljer väg här i livet, sen får man ta konsekvenserna – de goda och de svåra…

Tänk om Linda Skugge på Aftonbladet skulle få i uppdrag att skriva ”Kärlekens lov” idag? Hur skulle den låta?

”Kärleken är Fri, skön och vacker. Kärleken är som ett underbart svävande, ett kärleksrus som får kroppen att spritta av glädje och energi.

Kärleken bygger upp och förskönar. Kärleken är till när jag vill, om jag vill och så länge jag vill.”

Alltså, dagens kärleksbudskap utgår ifrån vad kärleken kan betyda för Dig. Kärleken är en del av Ditt självförverkligande. Rätt kärleksval är också ett karriärval som kan ta dig in i nya sociala grupperingar – och väl där kan du byta upp dig till en bättre. Föresten så klarar inte Microsofts ordbehandlare Word av order Kärleksval, utan föreslår istället ordet kärlekskval – att kärlek skulle vara ett aktivt val och inte bara ett kval det har inte min dator fattat.

Det finns inte många artiklar i veckotidningarna om hur man ger upp delar av sig själv för att ge mer plats åt andra. Det finns inte många artiklar om hur man som förälder kan måsta avstå en del festande, umgänge, resor, kvällskurser mm. för att ägna tid å barnen. Nej istället talar vi bara om lösningar för var man kan lämna barnen så att man får göra allt man vill. Kärlek och relationer är på mina villkor, och när de inte passar hänger de löst.

Alltså, kärlek av idag är kanske det allra tydligaste exemplet på hur vår samtids mentalitet skiljer sig från den anda som Paulus uttrycker i 1 Kor 13.

Att vara kristen, att leva som kristen – och ja, jag tror att det är ett medvetet val som man kan göra – även om man under hela livet mognar i det valet – kanske lever mer eller mindre passivt under vissa tider, kanske tvivlar svårt på allt – Finns Gud? Är han god? Hur kan det fungera? Vad i Bibeln går egentligen att lita på? Är inte Kyrkan en hopplöst förlegad institution? Allt detta hör mänskligheten till…

Men, för alla människor – skapade som vi är till Guds avbild, skapade till gemenskap med honom – så har vi alltid en inneboende drivkraft, en liten eld som brinner – ibland nästan helt slocken, men som alltid finner tillräckligt med syre för att nu och då påminna oss – för att då och då dra oss… dra oss upp, ut ur bekvämlighetens fåtöljer, ut till att åter börja gå på kärlekens väg.

Du och jag, vi har alla relationer runt omkring oss som kostar på, men som vi bara inte kan lämna. Vi har alla uppgifter att vara till stöd och hjälp för varandra och för andra vi möter längs kärlekens väg… det må vara en jobbig och stundtals frustrerande väg att gå, men tro mig – den slit- och släng-mentalitet som samhället runt omkring oss idag predikar kommer INTE göra varken dig eller dina relationer lyckligare. Det djupa värdet av mänskliga relationer når man bara genom kärlekens väg – genom en osjälvisk uppoffring som ställer Dig sårbar. För när du ger av dig själv, av din tid, av din kraft… då har du också visat vad relationen betyder för dig, att du är beredd att betala ett högt pris. Om du då inte får liknande uppoffringar tillbaka då riskerar du att bli sårad, bränd och ensam.

Det är ju därför så många idag predikar lösa relationer, relationer som inte kostar på, relationer där man inte bjuder av sig själv utan så långt som möjligt är sin egen individ och bara tar del av relationen när det bygger upp mig själv – för då har jag inget satsat och riskerar inte att bli bränd. Om jag inte ger av mig själv finns det heller inte mycket att lämna. Du är i kontroll och du kan lämna när du inte tycker relationen ger något tillbaka.

Men tänk att människan mår bäst av att vara i ett givande – och det är när vi börjar snåla, tänka på oss själva i första hand, vill vara oberoende av andra… det är då vi också kämpar på i egen kraft – och därför tar kraften slut så mycket snabbare.

Men ett kristet liv, ett liv på kärlekens väg, det är ett liv i utgivande kärlek, ett liv som följer Jesus i fotspåren ända upp till Golgata och ända upp på korset. Varför? Jo, därför att beslutet om vilken väg vi vill gå är redan taget, det är målet som räknas även om vägen dit synes jobbig och hård – det är ett liv som kostar på, men som ger så oerhört mycket mer igen…

För Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.