Predikan i Betel, Hällefors av
Peter Johansson. 2006-04-16
Texten om Jesu död är detaljerad i ”småsaker” som tex. vilka personer som var med runt korset, vad som sades, de satte en svamp på en isopstjälk. Johannes förklarar varför kropparna inte kunde hänga kvar på korsen och hur man gjorde då… Samtidigt är evangeliet väldigt avskalat och naket i sina berättelser, det är inga utropstecken precis. Här beskriver en av Jesu närmaste lärjungar sin gode väns, läromästare, ja sin frälsares död, men det är inte fråga om att måla ut texten, att spela på känslor, det finns inga egna kommentarer om vad Johannes tycker om det som sker eller varför det skedde – det är ingen predikan.
Just detta ger berättelsen tyngd. Trovärdigheten i evangeliernas berättelse ligger bl.a. i dess form, att den är kärv, ganska fåordig och i avsaknad av legendkänsla. Genom hela evangelierna, och även i Paulus brev, så har författarna månat om att berättelsernas trovärdighet ska kunna testas.
Om vi ser snabbt på några exempel i Johannes påsk-texter hittar vi 2 typer av ”bevis” eller trovärdighets-markeringar.
För det första har vi de ”bevis” som är till för att i första hand övertyga Judarna – dvs. de som redan tror på skriften. Här har vi tex.
Joh. 19:23-24 – delade upp kläderna
Och
Joh. 19:28 – Jag är törstig
Och
Joh. 19:33-37 – Inget ben skall krossas
Detta är anspelningar tillbaka till profetior i GT – sånt som Judarna väl visste om – Johannes ser till att poängtera dessa saker så att alla skriftkunniga ska förstå sammanhanget.
Sen har vi en del trovärdighetsmarkörer som lagts in i texten för de som inte tror på skriften, tex: Joh. 19:35 – Johannes talar helt enkelt om att han är ett ögonvittne – att hans berättelse är trovärdig.
- Annan kultur – ett ord var ett ord, ett ögonvittne var det starkaste man kunde åberopa – man hade en djupt rotad tro och övertygelse på en Gud med Direkta Omedelbara och Rättvisa domar – man ljög helt enkelt inte för då kunde man få en blixt i huvudet eller så drog man förbannelser över sig och sin familj i flera generationer framåt. Vi behöver tänka på detta när vi bedömer trovärdigheten i skriften – vi är så vana att den som för ut ett budskap nästan garanterat också tänjer på sanningen till sin fördel – det ser vi inom såväl reklam och säljbudskap som inom politiken.
Men för den som gräver i skriften, den som forskar och jämför källor, ursprung och handskrifter är ändå de omedvetna trovärdighetsbevisen som döljer sig i berättarstilen de viktigaste. Hänvisningarna till profetior skulle kunna fabriceras i efterhand, och ögonvittnen kan rent teoretiskt sett köpas eller kanske ljuga pga. egen övertygelse.
Men jag lovar er att ni inte hittar en mening som denna i någon annan ”propagandaskrift”:
Joh. 19:38 – lärjunge i hemlighet.
Likaså skulle Petrus förnekelse eller de andra lärjungarnas svek, att lärjungarna inte orkade hålla sig vakna i Getsemane eller att det faktiskt var kvinnor som först mötte Jesus efter uppståndelsen – inget av detta skulle ha varit med om några högt uppsatta och smarta män hade hittat på budskapet.
Om man t.ex. jämför texten om Jesu uppståndelse i Markus 16 med Nya Testamentets apokryfer så lägger man märke till skillnaden: De (soldaterna vid graven, min anmärkning) fick se tre män komma ut ur graven och de två stödde en tredje, och ett kors följde dem. Och de bådas huvuden räckte båda upp till himmelen, medan den som de stödde, hans huvud räckte över himmelen. Och de hörde en stämma komma från himmelen: Har du predikat för de döda? Och svaret kom från korset: Ja! (Ur Petrusevangeliet)
Jämför detta med vår Markustext – Mark 16.
I apokryfen nämns inga kvinnor, i Markus möter kvinnorna en ung man i vit klädnad – i apokryferna är det ett svävande kors. I markus blir kvinnorna Förskräckta. Darrande och utom sig ty de var rädda, i apokryfen är det en helt annan kaxighet – en av männen räckte upp över himlen och Jesus har predikat för de döda…
Säg så här – om jag varit med i en trafikolycka och sitter på puben på kvällen och berättar för alla kompisarna – då låter det ungefär så här:
Jo, alltså, han kom som skjuten ur en kanon från vänster ner för backen där vet ni, och jag fattade ju direkt att det här går åt skogen så jag nitade järnet alltså, och ABSen smattra som ett smatterband under fötterna. Men som tur var hade jag ju mina nya Michelin va, så trots att jag var tvungen att väja ner i diket för att undvika 2 gångare och en häst så klarade jag ju av att få upp bilen på vägen igen samtidigt som jag ringde SOS på mobilen för det fattade man ju att här smäller det va. Och nu ör det ju högerregeln som gäller där va, men jag lyckades tvärställa bilen och få stopp precis innan korsningen – men han hade sån fart att han inte klara kurvan så det small i alla fall va.
Ja, ni förstår ungefär hur det kan låta – det var alltså apokryf-varianten det. I när man tidigare på dagen på olycksplatsen berättat samma sak för poliserna så lät det ungefär så här:
Jo, alltså, han kom från vänster där uppe och jag kom härifrån. Jag tyckte att det såg ut att gå lite fort så jag försökte stanna trots att jag har förkörsrätt, men det hjälpte inte för han körde in i mig i alla fall.
Samma berättelse, färre ord – och på teolog-språk – mycket större trovärdighetsfaktor.
Varför denna inledning om trovärdighet i texterna?
Jo, vi lever i det postmoderna samhället – post betyder efter till skillnad från pre som betyder före – så post-modern betyder ungefär tiden efter modernismen.
Modernismen kännetecknades av en hög tro på människans förmåga, en stark tilltro till vetenskap och forskning – och därmed till auktoriteter – det läraren eller prästen sa måste vara sant eftersom de var utbildade och borde veta bäst – enkelt uttryckt.
I postmodernismen däremot kännetecknas samhället av individualism och relationsbaserad tilltro snarare än auktoritetsbaserad.
Alltså: Idag kan skolbarn utan problem tänka ”Vad den här läraren säger behöver inte vara sant, för min mamma har ju sagt att …” eller till och med ”min kompis har ju sagt att…” – alltså - lärare eller pastorer liksom alla andra kan inte längre vila på sin auktoritet som ”proffs” inom sitt område utan de måste vinna åhörarnas förtroende. Det har till och med gått så långt idag att det är svårt att föra fram bevis för att övertyga. Idag har man rätt att tro som man vill – oavsett vad den etablerade vetenskapen säger.
Postmoderna människor – tror på allt – och inget
Det är därför som Vanja Lundby Wedin i Dagen kan säga att för henne är uppståndelsen mer psykisk än fysisk – för i det postmoderna tänket spelar det egentligen ingen roll om en sak har hänt på riktigt – om det är på riktigt – så länge som det BETYDER något för mig på riktigt. Berättelsen om Kejsarens nya kläder är sann på det sättet att den lär mig en sanning – och då spelare det ingen roll om det har hänt på riktigt eller inte. Detta tankesätt brukar tillskrivas en tysk teolog som hette Bultmann och som ska ha sagt ”det viktiga är inte om Jesus uppstod utan om han lever i dig” – alltså: även om inte Bibelns berättelse är sann – så att Jesus INTE har uppstått – så kan bibelns Jesus vara sann på det sättet att hans sanningar lever kvar i dig.
Vart vill jag nu komma med denna inledning?
Jo, i tider av Davinchi-koder och Vanja Lundby Wedin uttalanden kan det vara bra att få höra att man inte är ensam om att tro.
OCH! Helt oavsett vad Bultmann och Vanja tror så spelar det faktiskt stor roll om Jesus uppstod ”på riktigt” eller bara i dig och mig – för det man gör när man säger så där att den historiske Jesus inte spelar så stor roll utan att det är vad vi kan lära av honom som är viktigt (alltså om han är vår inre mästare eller guide) – då gör vi Jesus till en filosof – en läromästare vars läror vi kan ta till oss och leva efter helt oavsett om han själv verkligen funnits eller inte.
Men det är INTE den Jesustro vi möter hos de första lärjungarna – de ansträngde sig så gott de kunde för att lägga in trovärdigehtsmarkörer i texterna för att visa att detta verkligen var på riktigt – de trodde nämligen inte bara på Jesus som läromästare utan som Frälsare!
Och där någonstans är påskbudskapet så fantastiskt viktigt idag – för i döden på korset möter vi inte en martyr som avrättas för sina obekväma politiska åsikter – Jesus är inte en i raden av unga radikaler som varit med och format världen med tankar om fred och människors lika värde och rättigheter. På korset möter vi en frälsare som frivilligt ger sitt liv för att rädda och frälsa var och en – varje lite enskild människa – dig och mig.
För, om Jesus bara blir vår läromästare – om vi tar Jesusorden som ”smarta”, tycker att det han sa var bra – då händer det som inte får hända i Kristen tro – Du har kontrollen!
För filosofiska sanningar kan man väga fram och tillbaka, argumentera för och emot, ta till sig eller kasta ifrån sig – det är hela tiden Du som avgör.
Men så fungerar inte Kristen tro – här handlar det om tjänandets väg – att ge upp sig själv och sina strävanden för att leva helt för Gud, i hans vilja, efter hans lag, tjänande Honom och sin nästa.
Korset är tjänandets väg, hela Jesus liv var en tjänares liv – inte en konungs liv.
Fil. 2:3b-8
ALLT, hela Jesu liv syftade hit – till den här dagen – långfredagen!
Han kom inte hit för att lära oss några nya sanningar – Guds lag hade vi redan fått veta, den fanns redan i GT, nej Jesus avstod från ALLT för att komma hit och gå tjänandets väg. För om Bultmann hade rätt – om Jesu död och uppståndelse inte spelade någon roll – om det viktiga bara är vad du och jag gör av Jesu sanningar som ”vänd andra kinden till” eller ”låt barnen komma till mig” – då är Korset BARA ett misslyckande.
För idag – långfredagen – korsets dag – är kristendomen den största looser-religionen som finns! Om Korsets väg inte var en del, av planen – då är Jesus bara en i raden av obekväma religiösa ledare som fått sätta livet till för sin övertygelse.
Men om korset är en del av Guds frälsningsplan – om Jesus frivilligt går golgata, om Jesus skulle kunnat ha klivit av korset men frivilligt väljer döden – då är det av betydelse, då är det viktigt för dig idag om det hände på riktigt eller inte – hela vår tro hänger på det.
Vi har fastnat i en kristendom som blivit en lära istället för blod svett och tårar… tror du verkligen att Jesus gick dödens väg – blod svett och tårar – för att du och jag ska sitta 2000 år senare och diskutera om tiondet är en princip eller en rekommendation – eller hur många skjortor man har rätt att äga om man är kristen?
Du vet – Jesus sa att den som har 2 skjortor ska ge den ena till den som ingen har… och så börjar vi fundera:
=> Betyder det 50% eller ”allt utom en” eller att ”inte äga mer än man behöver”?
Allt detta är ett bevis för att vi behandlar Jesus som en lära – inte som en fräslare – för så länge vi kan diskutera tron istället för att leva ut den så är vi i kontroll – våra högskolebelästa hjärnor kan vrida och vända på argument in i evigheten utan att komma fram till en rak sanning – men hela tiden ändå inbilla sig att vi skulle vilja göra Hans vilja om vi bara var helt säkra på att vi förstod den…
Nej, Korset är dårskapens väg – din högskolehjärna kommer du ha massor av nytta av både i och utanför kyrkan – men inte när det gäller Korsets väg – här handlar det bara om en enda sak – att ge upp sig själv och följa Honom!
Vi lider inte alls något som jag ens skulle kunna likna vid förföljelse i Sverige idag. Men sanningen är ändå den att i det postmoderna Sverige är det OK att tro på nästan vad som helst UTOM på en verkligt uppstånden Jesus Kristus. En alltför stark övertygelse ses idag som fanatism och religiös konservatism. Den som inte är beredd att kompromissa med andras tro och känslor kan man från samhällets sida tydligen frysa ut eller håna i media. Att i denna tid som kvinnorna vid graven vara de få, illa ansedda och illa betrodda som kommer springande med budskapet fulla av iver och glädje är ingen lätt uppgift.
Det är betydligt enklare att ta en något tvekande och intellektuell attityd, säga saker som ”jag tycker i alla fall att Jesus hade en del bra att komma med” eller ”kanske han inte uppstod på riktigt, men han är i alla fall levande för mig”.
MEN, påskbudskapet är radikalare än så, och påsken passar därför mycket dåligt i ett vårt samhälle. Här finns inget utrymme för kompromiss, här möter du en korsfäst och förnedrad man som säger sig vara Judarnas Konung och hela världens frälsare – och du måste ta ställning – för eller emot – är han sann eller är han falsk.
Det kan innebära att andra ser ner på dig, det kan innebära att dina pengar och din tid går åt till att hjälpa och betjäna andra istället för att bygga på din egen rikedom, det kan innebära att du tackar nej till ett jobb, väljer bostadsort eller till och med livskamrat utifrån att du är en Guds tjänare snarare än din egen herre.
Han avstod från ALLT – vad avstår du?
BÖN!