Hör, du som har öron!

En man gick ut för att så…

En man gick ut för att så. När han sådde föll en del på vägkanten, och fåglarna kom och åt upp det. En del föll på de steniga ställena, där det inte fanns mycket jord, och det kom fort upp eftersom myllan var tunn. Men när solen steg sveddes det och vissnade bort eftersom det var utan rot. En del föll bland tistlarna, och tistlarna växte upp och kvävde det. Men en del föll i den goda jorden och gav skörd, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt. Hör, du som har öron.

Dagens text är en liknelse. Det är en berättelse som pekar bortom sig själv som har ett djupare budskap att förmedla än vad man kanske först tror. Den här predikan kommer inte i första hand att handla om jordbruk. Liknelsen om sådden har något mycket djupare att säga oss. Den handlar om hur vi tar emot Guds Ord. Genom denna enkla berättelse och genom att likna den vid hur vi tar emot Guds Ord vill Jesus samtidigt utmana och varna oss för hur vi handskas med det budskap som Jesus själv förmedlar – ordet om riket, Guds Ord.

I liknelsen lägger vi märke till att sådden hamnar på fyra olika ställen: på vägkanten, på de steniga ställena, bland tistlarna och i den goda jorden. Det är tre exempel på misslyckad sådd och ett lyckat exempel. När Jesus senare själv tolkar sin liknelse blir dessa fyra exempel på hur vi tar emot hans budskap. Tre varnande exempel och ett gott exempel.

Vi ska också lägga märke till hur Jesus avslutar liknelsen: ”Hör, du som har öron!” Innebörden är något i stil med ”Lyssna noga” och ”Lägg märke till vad jag säger”. Detta är ett sätt att betona det man säger. Jesus är inte främst ute efter att skärpa koncentrationsförmågan hos trötta åhörare, nej, innebörden i Jesus uppmaning är djupare än så. Som vi strax skall se vill Jesus poängtera vikten av verkligt lyssnande. Han vill att hans åhörare ska lyssna till det han säger och låta det påverka deras liv. Han vill att de ska ta emot Guds Ord.

Hur tog Israel emot Guds Ord?

Liknelsen om sådden är ju en del av en större berättelse om vad Jesus sade och gjorde. Det som har hänt i kapitlen innan är att Jesus inte blivit så väl mottagen av folket i Israel. Trots alla under och tecken som Jesus har gjort är det många som inte tror och omvänder sig (11:16-24). I kapitlet precis innan detta (12) trappas konflikten mellan Jesus och de religiösa ledarna upp och i slutet av det här kapitlet (13) konstateras det om folket i Jesu egen hemstad att de ”inte ville tro” (13:58).

Det här är inget nytt i Israels historia. Jesus citerar profeten Jesaja som redan på sin tid sade:

Ni skall höra med era öron men ingenting förstå och se med era ögon men ingenting uppfatta. Ty detta folks hjärta är förstockat. De är tröga att höra med sina öron och de tillsluter sina ögon, så att de inte kan se med sina ögon eller höra med sina öron eller förstå i sitt hjärta och omvända sig och bli botade av mig (13:14-15)

Jesus varnar för att ha en sådan inställning. Det är viktigt att ha en öppenhet och mottaglighet för Guds Ord för ”den som har, han skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har” (13:12). Här blir liknelsens själva form ett varningens tecken eftersom den visar att man kan höra det som sägs utan att alls förstå på djupet, man kan höra det Jesus säger utan att ta emot Guds Ord.

Sådden på vägkanten

Vad kännetecknar vägkanten?

Så hör då vad som menas med liknelsen om mannen som sådde. Var gång någon hör ordet om riket utan att förstå, kommer den Onde och snappar bort det som har blivit sått i hans hjärta. Det är sådden på vägkanten.

Att höra utan att förstå ska inte uppfattas som ett intelligensproblem. Snarare är innebörden den att man hör utan att ta till sig. Man lyssnar inte på djupet, man är inte öppen för det som sägs utan stänger sig. Då kommer den Onde likt fågeln på vägen och snappar bort det som såtts. Den här beskrivningen stämmer precis in på det som Jesus tidigare har sagt om det Israeliska folket i historien och i hans samtid. De hör vad Jesus säger men det tar inte till sig. De är inte öppna för Guds Ord och Guds verk.

Vad i ditt liv tar bort Guds Ord?

Det här är en allvarlig och viktig fråga. När Jesus på det här viset i sin undervisning varnar för en felaktig attityd eller inställning så måste vi gå till oss själva. Vad i mitt liv tar bort Guds Ord?

Jag tror att jag främst sluter mig för Guds verk genom att ta avstånd, distansera mig. Ibland är det medvetet men oftast är det omedvetet. Jag använder mig av försvarsmekanismer som ironi eller andra typer av skämt för att det inte ska komma för nära. Jag vet inte varför det ofta blir så men det har väl att göra med en rädsla för att det ska bli för nära och personligt. Men genom sådana reaktioner håller jag Gud borta från mitt liv.

I somras var jag med som ledare på en bibelskola för tonåringar. Mötet med en hel massa hängivna ungdomar blev som en andlig terapi för mig. De hade en sådan ogenerad förväntan på Gud och att han skulle gripa in i deras liv att jag blev pinsamt medveten om min egen cyniska inställning. Jag blev igen påmind om vikten av att vara öppen för Gud.

Ett annat sätt att hålla Guds Ord på tryggt avstånd som jag kan märka i mitt eget liv ligger nära cynismen: det är skepticismen och det kritiska granskande. Den typen av tänkande ligger för mig, och jag är övertygad om att det har sin plats i kyrkan (jag tror det är en gåva från Gud) men det kan missbrukas på just ett sådant sätt som skapar distans. Det är så enkelt att sitta i en gudstjänst eller i husförsamlingen och leta brister och problem. Det kan som sagt vara bra ibland men det kan också bli till en försvarsmekanism för att inte själv behöva ge sig hän och överlåta sig.

Någonstans tycker man sig stå över dessa patetiska misslyckanden. Jag måste se upp med sådana attityder om Gud ska kunna verka i mitt liv.

Hur är det med dig? Känner du igen dig i något av det här? Har du egna försvarsmekanismer för att hålla Gud på avstånd? Vad i ditt liv är det som gör att Guds Ord aldrig kan slå rot utan genast snappas bort?

Du kanske hör till dem som genast avfärdar allt vad kristen tro heter? Du kanske inte ens har försökt att lyssna till Guds Ord. Då finns en utmaning till dig här idag: Öppna dig för Guds Ord!

Botemedlet: Öppenhet

Jag tror att just öppenheten för Gud och Guds verk är botemedlet mot en vägkantsattityd. Problemet med vägkanten är att den är hård och inte släpper ner det frö som Gud sår. Det blir för lätt för djävulen att snappa bort det! Vi måste öppna oss för Gud och låta hans Ord slå rot i våra liv.

Sådden på de steniga ställena

Vad kännetecknar de steniga ställena?

Sådden på de steniga ställena, det är den som hör ordet och genast tar emot det med glädje men inte har något rotfäste inom sig utan är flyktig; blir det lidande och förföljelse för ordets skull kommer han genast på fall.

Här handlar det om att sakna motståndskraft och uthållighet. Jesus varnar för att vara flyktig och sakna rotfäste. Om det hettar till så pallar man inte då. Sådden i på de steniga ställena vissnade så snart solens strålar brände. Lägg märke till att det här ser ut att börja så bra: den som hör tar emot med glädje och sådden växer upp snabbt. Det är lite som vårt svenska talesätt: ”upp som en sol, ner som en pannkaka”.

Vad i ditt liv får Guds Ord att vissna?

Igen måste vi gå till oss själva och rannsaka våra egna liv. Vad är det i ditt liv som får Guds ord att vissna? Vad är det i mitt liv som får Guds Ord att vissna?

Jag är en sådan där nu-på-en-gång-person. Jag gillar inte att vänta, det stressar mig. Jag är ju av min kultur fostrad att fungera på det viset. Ingenting får ta för lång tid. Från snabbmat till snabbtåg, fort ska det gå. Jag tror att detta skadar min relation till Gud. Jag har många gånger bestämt mig för att börja ett nytt liv med Gud. Utifrån ett äkta gudsmöte har jag bestämt mig att ta nya tag och så har det blivit ungefär som en bantning. Du vet, man börjar banta på söndag kväll och tröstäter chips på måndagkväll. Jag har förväntat mig en omedelbar förändring och när den inte kommer tappar jag sugen. Men precis som med bantning så tar det tid att bygga sin relation med Gud. Man kanske inte märker någon skillnad från en dag till en annan men över längre tid så ser man en utveckling. Jesus varnar oss för att ha för bråttom. Tänk långsiktigt istället säger han, låt det slå rot ordentligt. Brådska skapar rotlöshet

Ett problem just med rotlöshet är att det skapar osäkerhet och osäkerheten gör det svårt att hålla fast vi Guds Ord. ”Skulle Gud ha sagt?” Ormens fråga upprepas ofta av vår omgivning. Visst är det svårt att hålla fast vid Jesus och hans sätt att leva, när det ifrågasätts av vår omgivning? Jag tycker det är väldigt tufft ibland. Vad tycker du? Jag är helt övertygad om att det krävs ett rejält rotsystem för att stå emot trycket från opinionen. Jag tror att vi oftast är alltför lättpåverkade av samhällets sätt att tänka. Vi måste odla ett annat, bibliskt, sätt att tänka om vi ska få en motståndskraftig tro.

Gå till dig själv: Vad får Guds Ord att vissna i ditt liv? Har du också för bråttom? Känner du också av trycket av opinionen? Eller är det andra saker som gör dig rotlös? Skapar rotlösheten andra problem hos dig? Jag tror det finns en utmaning för dig här: Fördjupa dig i Guds Ord!

Botemedlet: Fördjupning

Jag tror att fördjupning är botemedlet om du känner dig lite stenig. Problemet med de steniga ställena är rotlösheten och avsaknaden av motståndskraft. Vi måste fördjupa oss i Guds Ord, vi måste låta det ta tid och ständigt söka oss nära honom och hans vilja om vi vill utveckla rötter som ger både stabilitet och liv.

Sådden bland tistlarna

Vad kännetecknar tistlarna?

Sådden bland tistlarna, det är den som hör ordet, men världsliga bekymmer och rikedomens lockelser kväver ordet, så att han inte bär frukt.

Här handlar det om att höra ordet, men på något vis tycks det man hör drunkna i allt brus. Allt annat som måste skötas och tas om hand blir så viktigt att det tar överhanden och vinner prioritet över budskapet om riket. Ett huvudproblem när det gäller fokusering på denna världen tycks vara hur lätt man faller i fällan att vilja bli så rik som möjligt och leva i lyxigt överflöd. Här ser Jesus en stor fara. Det är en lockelse som alltid hotar ta överhanden och kväva Guds Ord.

Vad i ditt liv kväver Guds Ord?

Gå till dig själv igen och fråga dig: vad i ditt liv kväver Guds Ord? Vad är det i mitt liv som kväver Guds Ord?

Jag måste säga att jag tycker det här är ett lömskt problem. Det är svårt att skydda sig ifrån eftersom det smyger sig på successivt. Mitt liv är fyllt av måsten. En massa saker som var för sig är uppenbara att jag måste sköta om. Jag måste handla, städa, jobba, lämna in i tid, betala, ringa, ta reda på, boka in, boka om, åka, hämta, lämna osv. Var för sig är de harmlösa, men tillsammans gör de mig stressad och pressad på ett sätt som kan leda till att jag gör helt galna prioriteringar. Alla dessa små vardagliga sysslor och bekymmer riskerar att likt tistlar kväva Guds Ord i mitt liv. Jag måste fråga mig: var finns mitt hjärta, var har mitt liv sin tyngdpunkt? Är det i alla dessa måsten och sysslor eller är det hos Gud? Hur är det med dig?

Det andra som Jesus nämner här handlar om pengar. Jag tror vi lurar oss om vi tänker på pengarna som sådana, det är ju oftast inte dem vi åtrår. Det som lockar mig är ju vad pengarna står för: trygghet, god mat, en fin bil, ett trevligt hem, en härlig resa. Jag vet inte hur många gånger jag har dagdrömt om den där fantastiska trissvinsten och allt jag ska göra för pengarna. Rikedom är en ständig lockelse. Känner du igen dig? Men Jesus varnar oss: det är en lockelse som riskerar kväva Guds Ord i våra liv. Jesus varnar faktiskt inte främst för rikedomen här, utan just rikedomens lockelse. Vi måste se upp med vad som är viktigast för oss.

Tänk efter nu? Vad är viktigast i ditt liv? Finns det sådant som riskerar kväva Guds Ord? Är det alla dessa småsysslor? Har du ett specifikt område som alltid tenderar ta överhanden? Är det pengarna som lockar? Längtan efter rikedomen och lyxen, är det din tistel? Jag tror att Jesus utmanar oss: Ge upp det där!

Botemedlet: Försakelse

Jag tror att försakelse är botemedlet här. Försakelse är ett gammalt ord för att ge upp något man har eller skulle vilja ha, att lämna det ifrån sig. Du kanske behöver ge bort en del pengar. Du kanske ska missa nästa avsnitt av din favorit TV-serie? Du kanske kan nöja dig med något billigare nästa gång du handlar? Du kanske skulle fasta en dag? Jag tror försakelsen kan hjälpa oss att få ett annat perspektiv på vad som är viktigt, det kan hjälpa oss att släppa de världsliga bekymren.

Sådden i den goda jorden

Vad kännetecknar den goda jorden?

Men sådden i den goda jorden, det är den som hör ordet och förstår, och han bär frukt, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt.

Vi har nu kommit till det fjärde och sista fallet: den goda jorden. Den beskrivs främst som kontrast till de tre varnande exemplen. När det här talas om att höra och förstå handlar det, som sagt, inte om att ha en viss intellektuell kapacitet. Här talar vi om förståelse på ett djupare plan, det handlar om att ta till sig och vara öppen för Guds Ord. Att härbärgera det på samma sätt som den goda jorden gör som får fröet att växa. Det handlar om att växa och utvecklas på det sätt Gud har tänkt. Det handlar om att låta Gud göra jobbet, att vila i att han gör sitt verk.

Bär Guds Ord frukt i ditt liv?

Hur är det med oss då? Är vi ”god jord”? Bär jag frukt? Bär du frukt? Jag tror att vi är många som längtar efter att våra liv ska utvecklas i den riktning som Gud vill. Vi vill bära god frukt, leva ett gott liv och vara goda människor i Guds ögon. I dagens predikan har fokus varit mycket på oss själva. Vi har fått rannsaka oss. Men det kristna livet stannar aldrig i navelskådning. Ett levande andligt liv bär frukt. Det syns i ditt liv om du har tagit till dig Guds Ord. Din omgivning märker det och får glädje av det.

Paulus beskriver de frukter som Gud ger så här: ”andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning” (Gal 5:22-23), det är frukter som utvecklas i gemenskap med andra och i gemenskap med Gud.

Idag har vi fått lära oss tre steg på vägen mot en fruktbärande, levande andlighet: Vi behöver träna oss i, odla om du vill, öppenhet, fördjupning och försakelse.