Jag ska
läsa en text som är hämtad från tårarnas tid. De profeter som verkade då kämpade
med gråten i halsen. Över ett samhälle på väg utför och ett Guds folk och
andligt ledarskap som inte inser läget och som tappat fokus.
Tiden är ca 500 för Kristus när Israel som nation håller på att gå under.
Jag vill på en gång säga att vi som församling står mitt uppe i en insprireande men också rannsakande process av prövning där vi söker på nytt hitta fokus.
Hesekiel 34: 1- 6, 11
Herrens ord kom till mig. Människa profetera mot Israels herdar, profetera och säg till dem. Så säger Herren Gud om herdarna: Ve Israels herdar, som bara vallar sig själva! Ni använder mjölken, gör kläder av ullen och slaktar de bästa djuren, Ni vallar inte fåren. Ni har inte hjälpt de svaga, inte botat de sjuka, inte förbundit de skadade, Ni har inte hämtat hem de bortsprungna, inte letat efter de vilsegångna. Och de starka fåren har ni behandlat hänsynslöst. Eftersom mina får inte hade någon herde, skingrades de och blev vilddjurens rov.
/…/ Så säger herren jag ska själv ta hand om mina får och vårda dem.
Det är ju ingen tvekan att denna text med skärpa vänder sig till ledare. Herdar är Bibelns vanligaste symbolord för ledare. Ändå tror jag detta har en vidare betydelse.
Det gäller idag församlingens ledaruppgift i samhället. Jag tror att församlingen ska vara samhällets gode herde som visar väg. Men församlingen befinner sig på ett sluttande plan. Om man gör en analys av hur vi prioriterar resurser, tid, pengar i västerlandets kyrka så blir svaret tyvärr att vi satsar på oss själva. Vi vårdar och vallar inte de vilsegångna. Särskilt sorgligt blir det om man tänker på att vi tappat den kraft som lyfte vårt samhälle ur missbruk, sociala missförhållanden och moralisk träskmark.
När jag läste och drabbades av skärpan i denna text så hände något med mig.
Mitt i denna dystra bild såg jag plötsligt som ett fotografiskt negativ, Guds program för ledarskap och för församlingen. Kanske kan man se Bibelns två testamenten som en framkallningsprocess av Guds plan, och program för att upprätta människan och skapelsen. Och i framkallning så leder ju processen i första skedet fram till en negativ bild.
"Inte hjälpt de svaga. Inte botat de sjuka, inte förbundit de skadade, inte hämtat hem de bortsprungna, inte letat efter de vilsegångna. Och de starka fåren har ni behandlat hänsynslöst."
Jag vill framkalla bilden idag av Guds program för herdar, ledare församlingen. Vad gå det ut på? Detta är starkt, jag tror till och med att ordningen är viktig.
Att hjälpa de svaga
Att bota de sjuka
Förbinda de skadade
Hämta hem de bortsprungna
Söka efter de vilsegångna
Ta till vara "de starka"…
De tre första hör på något sätt ihop.
Svaghet, sjukdom, skada, Det första insikten är att ta människans skörhet och skada på allvar.
Det går tillbaka till 1 Mosebok kap 3 när människan bryter livlinan till Gud och går ut i natten på egen hand, skadad, sårad och skuldtyngd.
Hur ska man se på människan i ljuset av både skapelse, fall och frälsning.
Jag kallar det lerkärlsteologi, för det är den bild som förklarar detta bäst.
"Denna skatt har jag i lerkärl för att den väldiga kraften ska vara Guds och inte människors"
Lerkärlsteologin förnekar inte människans svaghet men förringar inte heller Guds kraft och härlighet. Det finns en mycket stor risk i allt herdeskap, i allt församlingsbygge att omsorgen om de svaga, botandet av de sjuka, förbindandet av de sårade väljs bort. Vi vill inte acceptera att vi arbetar med så skört material. Vi lossas att materialet är glänsande, polerad ädelmetall, i stället för lera som hela tiden riskerar att gå sönder. Den bibliska sanningen är att människan är skör och att hon redan har gått sönder. Det innebär inte, att det inte är något vackert att vara människa. En av de mest älskade och mest citerade verserna i dag i Bibeln är psalm 139. Och det är sant Människan är skön. Men det är också sant att hon är skör.
"Vi är hans verk, skapade genom Kristus Jesus till att göra de gärningar som Gud redan från början bestämt oss till" Ef 2:10 Jag läser engelsk översättning och finner ordet, Craftmanship. Konsthantverk, Vi är exempel på utsökt konsthantverk. Materialet som konstnären använt är, som det ofta är i fint konsthantverk, - lera.
Så testas allt ledarskap och särskilt det andliga på denna punkt, Har det fokus på att möta människan i hennes svaghet, i hennes sjukdom och skada, eller sysslar man med önsketänkande, att materialet är starkare. .
Ni är till för att hjälpa det svaga, bota de sjuka och förbinda de sårade. Ingen kristendom värd namnet, ingen sann väckelse utan socialt ansvar.
De två nästkommande punkterna hör också ihop.
Det är ett ord bibliskt uttryck som ligger nära här. Det är ordet "förlorad". Ett ord som används i nya testamentet många gånger och i många betydelser. men de används på ett sådant sätt att vi förstår att människan löper risk att förlora sitt liv både i tiden och för evigt. Under tider har kyrkans förkunnare lagt stor möda att framställa detta i så mörka och skräckinjagande färger som möjligt. För att skrämma folk till tro. Andra tider, som idag har förkunnelse försökt bortförklara eller negligera risken att förlora sitt liv. För att inte skrämma från tron.
Men varken det ena eller det andra är Bibelns fokus. Är det en enda sak vi med alldeles bestämdhet kan säga om detta så är det att Gud älskar de förlorade och átt han inte vill inte att någon ska gå förlorad, Det är det vi ser i hans program för det goda herdeskapet. Hans program för församlingen. "Hämta hem de bortsprungna, leta efter de vilsegångna."
I våra kristna länder är hundratusentals människor bortsprungna. De har ett kristet arv, ett svagt men inte utsläckt minne av en förlorad andlig gemenskap, antingen i sitt eget liv, eller i någon generation bakåt. Runt varje kristen, och kristen församling finns en grupp som av olika skäl gått bort sig i natten. Och herden är inte utan ansvar. "Ni har inte hämtat hem de bortsprungna"
Den här frågan kom in som respons i vårt årsmöte.
Vad kan vi göra för att återvinna dem som i sin barndom och ungdom var med i församlingen men sen kom bort. Ingen bryr sig om dem. En far som ber och sörjer.
"Leta efter de vilsegångna" Andra har inte den anknytningen i sina liv. Det är främmande för våra sammanhang vår församlingars kultur och vanor. Men deras andliga behov och längtan är inte mindre för det. Och de går vilse och dricker ur brunnar med sjukt vatten. Kristendom utan misson, utan fokus på att vinna de förlorade är inte heller värd namnet.
För det tredje finns en punkt som kanske överraskar en och annan. Det är punkten om de starka fåren.
Men den är mycket träffsäker. "Mot de starka for ni hänsynslöst fram." För det är så typiskt dåligt ledarskap. Förakt för det svaga å ena sidan och rädsla för det starka å den andra. Att älska och prioritera de svaga, sjuka och skadade innebär inte förhärligande av svaghet, sjukdom, lidande. Ett gott ledarskap och ett dynamiskt församlingsliv förstår att glädja sig över helande och hälsa, krafter och gåvor talanger, tillgångar och resurser. För det finns ju parallellt i människor liv. Och… när det svaga blir hjälpt, när det sjuka blir helt, när såren förbinds, så kommer människor i nytt läge. Israels herdar hade inte tagit till vara de goda krafterna det unga ledarna, mångfalden av nådegåvor. Sanna herdar utrustar, utvecklar och frigör andra herdar. Bibelns bild av herdar är en herde i gemenskap med andra inte "one Shepherd"
Tills sist: Jag sa något i början om hur bibeln framkallar bilden av Guds plan i två processer.
Här ser vi ett negativ men redan lite längre fram börjar den positiva bilden komma. Budskapet i denna text är inte till Israels herdar att skärpa till sig, rycka upp sig och bli bättre. Det stora budskapet i profetian är att när vi misslyckas, ska Gud själv ta sig an fåren och bli deras herde.
Så framkallas bilden av den gode herden han som här profetiskt kallas min tjänare David, och vem det är, tror jag att du anar. Att Jesus är Gud som herde, bevisas av att han är den ende som till punkt och pricka följer Guds program och arbetsbeskrivning för herdar.
Han tog sin an de svaga
Han botade de sjuka
Han förband de sårade
Han hämtade hem de bortsprungna
Han sökte efter det förlorade
Han tog till vara människor styrka
Hos honom är platsen för får som är illa medfarna och hjälpösa. Som saknar herdar.
Hos honom är också platsen för misslyckade herdar, som kung David, som vill börja om i förkrosselse och ödmjukhet.
Och det som ingenting var i världen utvalde han, helade han, och satte in dem och deras gåvor och krafter, lade till nya och sände dem ut som goda herdar.
Hesekiel profeterade i tårarnas tid. Landet låg skövlat och folket hade förlorat sin frihet.
Det kommer sådana ibland för alla med herdeansvar. Tårar över oss själva och över vår samtid. Kanhända är det en sådan tid för dig eller mig nu. Kanske för oss alla.
Nu är tid för tårar