Behöver vår värld Guds frälsning? 

Inledning

I vers 16-17 skriver Paulus att han inte skäms för evangeliet eftersom det är en Guds kraft som räddar var och en som tror. Han skriver vidare att i evangeliet, i de goda nyheterna om vad Jesus har gjort för oss, uppenbaras Guds rättfärdighet och genom tron blir vi rättfärdiga. Frågan som leder in till dagen avsnitt är: Är detta nödvändigt? Behöver vi få del av Guds frälsning?

Kanske såg några av er filmen ”Så som i himmelen” som visades i TV under julhelgen. Det är en väldigt intressant film, med riktigt bra skådespelare och med mycket värme, men även allvar. Filmen har flera budskap, men ett av budskapen som den helt klart vill förmedla, det är: Det finns ingen synd.

Den misshandlade hustrun i filmen säger till sin man efter att han har åkt in för grov misshandel så här:

– Jag vill dej inget ont. Du har gjort så gott du kan. Det är väl det vi alla gör. Vi gör bara så gott vi kan.

Visst är det väl så? Människan är väl i grund och botten god och gör bara så gott hon kan, eller?

Guds vrede drabbar gudlösheten

Ty Guds vrede uppenbaras från himlen och drabbar all gudlöshet och orätt hos de människor som håller sanningen fången i orättfärdigheten. Det man kan vet om Gud kan de ju själva se; Gud har gjort det uppenbart för dem. Ty allt sedan världens skapelse har hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomlighet, kunnat uppfattas i hans verk och varit synliga. Därför finns det inget försvar för dem; de har haft kunskap om Gud men inte ärat honom som Gud eller tackat honom. Deras tankemöda ledde dem ingenstans och deras oförståndiga hjärtan förmörkades. De ville gälla för visa men blev till dårar. De bytte ut den oförgänglige Gudens härlighet mot bilder av förgängliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur.

Därför lät Gud dem följa sina begär och utlämnade dem åt orenheten, så att de förnedrade sina kroppar med varandra. De bytte ut Guds sanning mot lögnen; de dyrkade och tjänade det skapade istället för skaparen, som är välsignad i evighet, amen. Därför utlämnade Gud dem åt förnedrande lidelser. Kvinnorna bytte ut det naturliga umgänget mot ett onaturligt, likaså övergav männen det naturliga umgänget med kvinnorna och upptändes av begär till varandra, så att män bedrev otukt med män. Därmed drog de själva på sig det rätta straffet för sin villfarelse. Eftersom de föraktade kunskapen om Gud lät han dem hemfalla åt föraktliga tänkesätt så att de gjorde det som inte får göras, uppfyllda av all slags orättfärdighet, elakhet, själviskhet och ondska, fulla av avund, blodtörst, stridslystnad, svek och illvilja. De skvallrar och baktalar. De föraktar Gud. De är fräcka, övermodiga och skrytsamma, uppfinningsrika i det onda, uppstudsiga mot sina föräldrar, tanklösa, trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa. De vet vad Gud har bestämt: att alla som lever så förtjänar döden. Ändå är det just så de lever, ja än värre, de tycker att det är bra när andra gör det.

Här beskriver Paulus mänskligheten. Han beskriver inte en värld där människor bara gör så gott de kan. Tvärtom. Trots att de vet vad som är rätt, så handlar de tvärtemot. De byter ut den oförgänglige Gudens härlighet mot förgängliga bilder på människor och djur. De byter ut sanningen mot lögnen och dyrkar det skapade istället för skaparen.

Paulus beskriver inte en värld som är fri från synd. Tvärtom. Han beskriver människor som drivs av orättfärdighet, elakhet, ondska, avund, blodtörst, stridslystnad, svek, illvilja. Han skriver att de är tanklösa, trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa.

Visst hade varit skönt om vi kunde läsa den här beskrivningen och förfasa oss över hur hemska människor var för ett par tusen år sedan? Visst hade det varit skönt om vi kunde visa upp att världen är helt annorlunda nu? Fri från synd och fylld av godhet och kärlek. Men så är det tyvärr inte. Vi känner alltför väl igen beskrivningen. Världen är fortfarande, i allra högsta grad, en trasig, fallen värld, där konsekvenserna av synden syns överallt.

Amerikanska soldater i Irak, Jackie Arklövs rättegång nyligen om grymma övergrepp under Balkan kriget, En 8-årig pojke som mördas i Jönköping…

Guds vrede uppenbaras

Precis som Guds rättfärdighet uppenbaras, så uppenbaras även Guds vrede. När evangeliet presenteras så blir det uppenbart att världen lever i opposition mot Gud och då blir även Guds vrede uppenbar, eftersom den vänder sig mot människans gudlöshet.

När vi hör ordet vrede associerar vi till mänsklig vrede. Bibeln talar om helig vrede, men det mesta av vår vrede är ytterst ohelig. Den kommer sig av att vi blir sårade i vår stolthet, vi tappar tålamodet och brusar upp, ibland för absurda småsaker. Guds vrede kommer sig inte av att han har vaknat på fel sida en dag. Hans vrede är inte oberäknelig och oförutsägbar. Nej, Guds vrede vänder sig alltid mot ondskan, mot synden. Vrede är inte motsatsen till kärlek. Motsatsen till kärlek är likgiltighet och Gud är inte likgiltig. Helig vrede är snarare en konsekvens av kärlek. När Gud ser vad synden gör med mänskligheten och hela hans skapelse så blir han vred. Vreden är ett uttryck för Guds godhet.

Det senaste året har vi i tidningar kunnat läsa om flera tragiska fall av övergrepp och misshandel av barn. I några fall har det varit styvföräldrar som förgripit sig på barnen medan den biologiska föräldern har tittat på eller i värsta fall deltagit. En sådan likgiltighet inför sitt eget barns lidande är inte ett uttryck för att man är ”snäll”. Tvärtom. Att bli vred när ens barn utsätts för ondska är ett sunt uttryck för kärlek.

Men de flesta människor vet väl inte bättre? De flesta gör väl ändå bara så gott de kan?

Paulus: -Det finns inget försvar för dem. Det man kan vet om Gud kan de ju själva se; Gud har gjort det uppenbart för dem. 

Bibeln beskriver på flera ställen att Gud uppenbarar sig i sin skapelse. I psalm 19 står:

Himlen förkunnar Guds härlighet, himlavalvet vittnar om hans verk. Dag talar till dag därom och natt undervisar natt. Det är inte tal, det är inte ljud, deras röster kan inte höras, men över hela jorden når de ut, till världens ände deras ord.

På Antikrundan, som gick på TV nu i veckan, fick de in en osignerad tavla. Men experten visste ändå direkt vem konstnären var.

”Det står ’Albert Engström’ över hela tavlan”, sa han. ”Den är så typisk honom!”

På samma sätt så vittnar Guds skapelse om Gud, något som kanske Mats Molén kommer förklara mycket mer om... För att få en verklig kännedom om Gud måste vi lära känna Jesus. Jesus är vägen till Gud. Men glimtar av vem Gud är finns överallt omkring oss. Precis som vi kan uppfatta Gud i naturen, så kan vi även uppfatta honom i det som är gott och rätt. Allt det goda som finns på jorden kommer ursprungligen från Gud.

Att synden finns och att människor syndar beror alltså inte på bristande kunskap. Man vet att man gör fel, men man gör det ändå. Jag behöver bara gå till mig själv. Hur många gånger har jag inte gjort det som är fel, trots att jag vet att det jag gör är fel?

I oss ligger viljan att försvara vårt beteende. Precis som när de första människorna syndade och genast började skylla på varandra och på ormen, så skyller vi ifrån oss.

– ”Om han inte hade börjat, så hade jag aldrig gjort det där…”

– ”Om hon inte hade sagt så där, så hade jag ju aldrig blivit arg…”

Vi vill inte stå för våra handlingar. Det vi skyller mest på idag, det är vår barndom. Jag tror verkligen att man kan finna många förklaringar till hur vi är idag i vår egen historia. Vi formas oerhört mycket av vad vi upplever både som barn och vuxna. Men det är ändå inget försvar för att handla fel.

Därför utlämnade Gud dem

I texten som följer kan man tydligt se att människans bortvändhet från Gud, människans gudlöshet, får konsekvenser. Inte bara i framtiden när Gud en dag ska döma oss alla, utan redan här och nu.

CS Lewis skrev en gång:

”Det finns till slut bara två slags människor: de som säger till Gud ’Ske din vilja’ och de till vilka Gud säger ’Ske DIN vilja’”.

I texten står det: de bytte ut den oförgänglige Gudens härlighet mot bilder av förgängliga människor. Konsekvensen av det blir att människan styr av sina egna begär och förnedrar sina kroppar med varandra. Det står vidare att: de bytte ut Guds sanning mot lögnen; de dyrkade och tjänade det skapade istället för skaparen. Konsekvensen av det blir att människan utlämnas åt förnedrande lidelser.

Här tar Paulus upp exemplet med homosexualitet. Get är ett exempel på när man byter ut Guds plan mot sin egen plan. Jag vet att de flesta homosexuella inte uppfattar det som ett aktivt val, som om de hade några alternativ… Men Paulus tala om syndens konsekvenser, och en av konsekvenserna är att det Gud skapat vackert och rent förbyts till smuts och orenhet. Det sättet att leva stämmer inte överens med Guds ursprungsplan, det är en piratkopia, en falsk spegelbild av den kärlek och de relationer som Gud skapat.

Det står också att eftersom de föraktade kunskapen om Gud lät han dem hemfalla åt föraktliga tänkesätt. Paulus skriver att man istället drivs av själviskhet, elakhet, avund, ondska, svek och illvilja. Det är en lång, otrevlig uppräkning. När man väljer att vända Gud ryggen, så får det konsekvenser för hur ens liv blir.

I Jes. 53 står det: Vi gick alla vilse som får, var och en tog sin egen väg.

När vi inte går Guds väg, så får vi gå vår egen väg istället och den är kantad av svek, avund och själviskhet. Den leder oss till fördärvet. Kapitlet avslutas med att Paulus säger att de vet att de handlar fel, de vet att vägen leder dem fel, men de tycker ändå att det är bra när andra gör likadant.

Behöver vår värld Guds frälsning?

Man blir ju smått deprimerad över den dystra bilden som målas upp här i Romarbrevet. Man vill gärna värja sig mot alla mörka färger och dova toner i den här beskrivningen av vår värld.  

- Så farligt är det väl ändå inte, ligger det nära tillhands att tänka.

Men jag tror att vi måste se sanningen i vitögat. Igår morse tittade jag en lite stund på dr Phil, och man kan ju tycka vad man vill om honom, men han talade med ett par som låg i skilsmässa. De svor och skrek och slogs och allt fanns inspelat, ändå satt kvinnan sen i soffan och sa:

- ”Nej, jag svär aldrig. Jag skriker inte. Jag vill bara ha lugn och ro”.

Deras barn pratade om självmord, hela deras tillvaro var kaos, men hon satt på soffkanten och levde i sin förljugenhet. Då sa dr Phil till henne:

- ”Du kan aldrig förändra någonting om du inte erkänner hur det verkligen är”.

I Romarbrevet beskriver Paulus hur Gud räddar världen. Här finns så mycket av Guds rättfärdighet, nåd och kärlek. Men för att det ska få någon betydelse, så måste vi utgå från en ärlig beskrivning av oss människor. Människan är skapad till Guds avbild, till att spegla honom, men vi är fallna och infekterade av synden.

Så tyvärr herr Pollack - Människan klarar sig inte själv genom att göra så gott hon kan.

-Vi är i desperat behov av Guds frälsning. Amen.